tiistai 14. maaliskuuta 2017

Melodifestivalen 2017 - Vann rätt låt?

Daniela skrev för några dagar sedan ett inlägg om lördagens Mellofinal. Hon ville gärna höra andras tankar kring programmet och då kan jag inte vara sämre än att göra ett liknande inlägg som henne. För på den här sidan om skärmen sitten en till Mellofantast. Så, här kommer bidragen från sämst till bäst enligt mig då.

Efter lördagens Mellofinal kunde jag inte på något sätt komma ihåg hur den här låten gick förrän jag lyssnade på den på nytt tidigare idag. När jag väl lyssnade på den igen var det en ganska bra låt, men i och med att jag glömde bort den så fort förtjänar FO&O inte mera än en sista plats.

Om en artist deltar i Mello två år i rad tycker jag oftast att låten artisten tävlar med andra året är sämre än låten artisten tävlade med första året. Det gäller även Lisa Ajaxs bidrag detta år. Låten är tråkig och enformig, koreografin är tråkig och det ser ut som om hon har en engångsregnrock på sig.

Första gången Ace Wilder deltog i Mello gillade jag henne. Andra gången Ace Wilder deltog i Mello gillade jag henne nästan lika mycket. Tredje gången hon deltar blir det bara platt fall. Inte ens hennes coolhet gör Wild Child till en bättre låt.

Ifjol deltog Wiktoria i Mello med låten Save me, ett bidrag jag faktiskt tyckte om. I år går jag dock inte igång på hennes låt, trots att det inte är något större fel på den. Det enda jag har att invända är att As I lay me down är för lik Save me för min smak.

Den här låten sticker verkligen ut ur mängden med sin jojk och jag kan inte säga annat än att det är en fin låt. På grund av bidragets melankoli blir det ändå ingen högre placering än det här, tyvärr.

Positivt och svängigt är det första jag kommer att tänka på då jag hör låten. För en gångs skull ratar jag inte låten direkt, trots att Boris René även deltog i fjolårets Mello. Det är alltid något. Men det finns något över artisten och hans sätt att uppträda som jag stör mig på trots allt.

Svängig, glad och dansvänlig låt, som minsann sticker ut ur mängden. Till vardags lyssnar jag sällan på den här typen av musik, men på grund av låtens orginalitet bland det övriga startfältet går det här hem hos mig. Och hur coolt är det inte att en 88-åring deltar i Mello?

Det här är en mainstream-låt som jag tror lätt glöms bort, men desto fler gånger jag lyssnar på låten desto mer tycker jag om den. Inte så konstigt egentligen, för på senaste tiden har jag mer och mer börjat gilla och lyssna på just den här typen av låtar.

Det känns som om uppträdandet är noga genomtänkt från början till slut. Allt hänger ihop på ett bra och lättillgänglit sätt. Låten är dessutom svängig och har något charmigt och lite gammaldags över sig, vilket jag gillar.

A Milloin Years är den låt som växt absolut mest i mina öron under årets Mello. Fräsch, uppfriskande och drömsk är det jag kommer att tänka på när jag hör låten. Likt Hagmans låt är det här precis sådan musik jag på senaste tiden börjat lyssna på mer och mer.

Trots att Robin Bengtsson landar på en andra plats på denna lista är han ändå en värdig vinnare i mina ögon. Hans låt är kaxig och trallvänlig. Dessutom fångar koregrafin till låten mitt intresse från sekund ett. Med andra ord blir det inget platt fall för Bengtsson denna gång, trots att han deltog i Mello ifjol också med Constellation Prize, som för övrigt var en av mina favoritlåtar ifjol.

Det är sällan jag fastnar för en låt första gången jag hör den och ännu mindre vid första tonerna vid första lyssningen. Men det var precis det som hände när jag hörde Nanos låt första gången i en av deltävlingarna. Jag kan inte annat än älska både melodin och texten i Hold on.

- Matilda

Ei kommentteja:

Lähetä kommentti