torstai 11. elokuuta 2016

Djuren i mitt liv - Sami och de andra


Idag har jag kommit till näst sista avsnittet i min bloggserie Djuren i mitt liv och har vid det här laget presenterat alla de husdjur som bott hos min familj någon gång i tiden. Därför ska jag idag presentera de tre husdjur, som min farmor och mormor haft under min uppäxt. Dessa husdjur är farmors katt Sami, mormors katt Onnenpoika och mormors och min mosters marsvin.

Farmors katt Sami levde fram till att jag gick på någon av de första klasserna i lågstadiet. Han var en normalstor, svart- och brunfläckig katt med vit som "bakgrundsfärg" på pälsen. Sami var en rätt så bortskämd katt i och med att han fick ligga på matbordet för att kunna titta ut genom fönstret. Mesttroligen fick han också sova i sängen med farmor. Själv kommer jag inte ihåg så mycket mera om honom. Sami dog i alla fall i samband med att han blev påkörd av en bil vid den närliggande och livligt trafikerade vägen intill farmors hus.

Då jag var liten hade också mormor en katt, vars namn var Onnenpoika. Det var en orangespräcklig katt, som jag inte heller kommer ihåg så mycket om. Mormor hade i alla fall Onnenpoika de första åren av mitt liv och vad som sedan hände med katten har jag inte en aning om. Mamma har i alla fall berättat att mormor inte var så förtjust i djur.

Onnenpoika till vänster och Nisu till höger.

När jag blev lite äldre, kanske 12-14 år, hade mormor och min moster skaffat sig ett gemensamt husdjur, ett marsvin. De gånger jag och mina föräldrar åkte till Rovaniemi för att hälsa på mormor och moster skulle jag alltid säga hej åt marsvinet också. Plötsligt en gång när vi kom fram och hade kramat om mormor och moster skulle jag förstås säga hej åt marsvinet, men hittade den inte någonstans i mormors lägenhet. Det visade sig att de gjort sig av med husdjuret, i och med att mormor ansåg att det var för mycket jobb med husdjuret i fråga. Historien om marsvinet blev med andra ord ganska kort.

Sami, Onnenpoika och marsvinet har förstås satt sina spår i mitt hjärta, om än i mindre utsträckning än de husdjur som funnits på min barndomsgård under uppväxtåren. Jag är ändå glad att jag fått lära känna Sami, Onnenpoika och marsvinet och att de förgyllt mina vistelser hos farmor och mormor på sitt eget alldeles speciella sätt, som bara djur kan göra.

- Matilda

PS. De övriga inläggen i bloggserien hittar du under bloggkategorin Djuren i mitt liv. Dessutom har jag nu uppdaterat presentationen om Tossan med en bild på katten ifråga. När jag skrev inlägget hade jag nämligen ingen bild på Tossan, men kom av en slump över ett fotografi på henne på min privata facebook-sida.

Ei kommentteja:

Lähetä kommentti