keskiviikko 22. kesäkuuta 2016

Djuren i mitt liv - Emma-Lotta & Sofie

Då jag var i 6-års åldern flyttade två nya husdjur hem till min familj. Denna gång var det kaninerna Emma-Lotta och Sofie. Det var två helvita typer, som bodde i en bur intill ena långsidan av ladan på sommaren och i samma bur i vårt gamla fähus på vintern.

Dessa kaniner bodde hos oss i cirka ett år om jag inte kommer ihåg fel. Men varifrån och varför Emma-Lotta och Sofie flyttade in hos oss har jag ingen som helst aning om. När jag frågade mina föräldrar kunde inte de heller riktigt svara på ovan nämnda frågor. Hur vi gjorde oss av med kaninerna är också höljt i dunkel. Ingen verkar riktigt komma ihåg någonting om våra kaniner. Jag kan i alla fall inte påstå att jag skulle ha haft någon längre tjatperiod om att få ett eget husdjur.

Det lustiga med dessa kaniner är att jag döpte dem till Emma-Lotta och Sofie, trots att jag har för mig att någon kollade att det var två hankaniner det var fråga om. Oberoende om det var han- eller honkaniner vi hade brydde jag mig nog inte nämnvärt på den tiden om ifall kaninerna tillhörde det ena könet, men hade namn som tillhörde det andra. Huvudsaken var att kaninerna hette någonting. Kaninerna döpte jag i alla fall efter två tjejer med samma namn i min hemby.

Vad som sedan hände med kaninerna är som sagt lite av ett mysterium. Det troligaste alternativet är att mina föräldrar berättade för mig att Emma-Lotta och Sofie flyttat till ett annat hem, men att pappa eller någon annan i verkligheten tog livet av dem. För när jag tänker efter stod kaninburen länge bakom en av stenmurarna intill mitt barndomshem efter att vi gjort oss av med kaninerna. Om Emma-Lotta och Sofie levande flyttat från oss hade kaninburen med stor sannolikhet också försvunnit i samband med det. Hur det än må vara gav/sålde vi kaninburen i något skede till en av mina kompisars familj, som hade skaffat sig en kanin.

Storyn om Emma-Lotta och Sofie blev med andra ord väldigt kort i vår familj och det är tråkigt att ingen kommer ihåg så mycket om dem, men vi hade åtminstone  katten Nisu. Tyvärr hittade jag inga bilder på kaninerna, trots att de borde finnas dokumenterade på bild någonstans.
                                                                                                                                                                 
Detta var del tre av nio i min bloggserie Djuren i mitt liv. De tidigare delarna hittar du här: Del 1Del 2.

- Matilda

Ei kommentteja:

Lähetä kommentti