keskiviikko 18. toukokuuta 2016

8 lärdomar på 4 år

Jag har precis lämnat in de sista skoluppgifterna för i vår och därmed avslutat mitt tredje läsår i Vasa. I juni blir det också fyra år sedan jag flyttade hemifrån, mitt barndomshem. Det fick mig att tänka häromdagen på vad jag lärt mig under dessa fyra år förutom det jag pluggar till och det jag lärt mig är bland annat att:

1. Familj och vänner är det viktigaste jag har
I samband med att jag flyttade hemifrån var jag rädd för att tappa kontakten med mina barndomsvänner i och med att alla tre flyttade till olika orter långt från varandra. Som tur var rädslan obefogad för vi håller kontakt än i dag, om än inte så ofta, och jag hoppas att det fortsätter på samma sätt länge till. De tre senaste åren har jag dessutom haft turen att ha E i samma stad då vi båda pluggar till lärare. Den närmaste familjen är minst lika viktig som vännerna. De finns där för mig och stöttar mig när det än behövs. Jag vet att jag inte är bra på att hålla kontakt regelbundet, men i tanken och hjärtat finns ni alltid med.


2. Alla känslor är övergående
Att anaylsera sönder och fastna i en viss känsla eller situation är något jag haft lätt för på gott och ont. En klok och vacker kvinna lärde mig dock något viktigt; att alla känslor är övergående, även jobbiga sådana. Varje gång jag håller på att fastna i en negativ känsla eller analysera sönder en situation, som är kopplad till en negativ känsla, tänker jag på vad kvinnan sa till mig om att alla känslor är övergående. Tack vare det har jag en stund senare kunnat släppa taget om det som tyngde mina axlar.


På tal om känslor är det här en låt som får mig skratta. Varje gång.

3. Det är minst lika viktigt att ta hand om den psykiska hälsan, som den fysiska
Jag har alltid hållit mig fysiskt aktiv i någon mån och därmed tagit hand om min fysiska hälsa. Men för att må optimalt är det minst lika viktigt att ta hand om den psykiska hälsan. Under fyra år har jag hunnit må både totalt piss och vara lycklig och tillfreds med mitt liv och min vardag. Vägen från att ha mått psykiskt dåligt till att må bättre än på mycket länge, om inte någonsin, har varit lång och krokig, men ändå värt det. Den erfarenheten har nämligen delvis format mig till den jag är i dag.


4. Skratta och glädjas med varandra, inte åt varandra
En av de största och viktigaste lärdomarna under mitt år i Mariehamn var att jag tillsammans med mina klasskompisar på folkis lärde mig att skratta och glädjas med andra och deras framgång. Innan dess hade jag inte kunnat göra det i närheten lika mycket som jag lärde mig att göra läsåret 2012-2013. Dessutom är det en viss skillnad på att skratta med och åt andra. Tack alla ni som förgyllde mina dagar på Åland, jag saknar er ofta!

5. Jag är en rutinmänniska
Mitt schema vid ÅA varierar väldigt mycket från dag till dag och vecka till vecka. Det har aldrig funnits någon rutin eller röd tråd i hur läsordningen formulerats och det är något jag saknat under min studietid i Vasa. I grund och botten är jag nämligen en rutinmänniska, som gillar förutsägbarhet och fasta tider från en vecka till en annan. Ett fast schema för, exempelvis, följande sex veckor skapar trygghet hos mig och får mig också att jobba effektivare med olika uppgifter på egen hand. Jag försöker ändå njuta så gott det går av det varierande schemat och att mitt i veckan kunna ha en föreläsningsfri dag.

6. Organisera och prioritera saker i viktighetsordning
Att plugga på uni innebär att många uppgifter ska göras på egen hand och egen tid, vilket innebär att jag lärt mig att organisera och prioritera uppgifterna på ett, för mig, passande sätt. Jag har också lärt mig att planera min tid på ett bra sätt. Att jag lärt mig organisera och planera mitt liv och prioritera det som ska göras i viktighetsordning gör det lättare att få gjort det som ska göras. Dessutom hinner jag ibland göra något roligt också.


Ett exempel på en inte så organiserad Matilda.

7. Säga nej
Det har hänt både en och två gånger genom åren att jag sagt ja till något, som jag egentligen velat säga nej till. Varför jag sagt ja är att jag velat vara de flesta människor till lags, men i slutändan har det bara lett till att jag tappat bort mig själv. Därför har jag lärt mig att det är bra att stanna upp med jämna mellanrum och känna efter vad jag vill eller orkar med. Att ibland stanna upp och reflektera har också fått mig att bli bättre på att säga nej. Jag är fortfarande långt ifrån bra på det, men blir lite, lite bättre för varje gång. Hela världen rasar inte samman och alla i min omgivning blir inte arga på mig trots att jag säger nej till något. Att våga säga nej är att våga stå upp för sig själv.

8. Alla behöver inte tycka om mig
Som jag nämnde tidigare har jag ofta velat vara andra människor till lags för att de ska tycka om mig. Saken är ändå den att precis alla kommer aldrig att tycka om mig då det alltid finns någon som kommer att störa sig på mig av någon orsak. I dag har jag kommit till den punkten i mitt liv att jag är helt fine med det. Jag bryr mig inte om just du ogillar mig, för jag vet att jag duger precis som jag är ändå och att de jag umgås mera med accepterar mig för den jag är. Den vetskapen räcker gott och väl för mig.

- Matilda

Ei kommentteja:

Lähetä kommentti