tiistai 19. huhtikuuta 2016

Slutfinishen & färdigt plagg

Detta inlägg är en direkt fortsättning på de inlägg jag tidigare skrivit om projektet Fria former inom ramen för kursen Människan och miljön.

Till slut hade jag sytt klart fållen och alla infodringar med godkänt resultat. Det enda som nu kvarstod att göra innan det ärmlösa plagget kunde klassificeras som klart var slutfinishen, som bestod av att klippa bort alla extra trådar ur plagget, kolla en sista gång att sömmarna var okej, åtgärda det som behövdes, slutpressa produkten och slutprovning. Det gick lekande lätt!


Det färdiga plagget sett framifrån.

När det ärmlösa plagget äntligen var klart kunde jag titta tillbaka på min slöjdprocess och var jag började i januari. Det kändes som om det var evigheter sedan jag formade mönstret på provdockan och funderade på vad den slutgiltiga produkten skulle bli. Jag kommer också ihåg att jag inte riktigt hängde med i vad Fria former-projektet egentligen gick ut på. Var det i denna uppgift jag skulle sy ett plagg åt en medstuderande? Eller var det i något av de andra projektena inom ramen för samma kurs som det skulle göras? Med tiden visade det sig att det var i just Fria former som man skulle sy ett plagg åt en medstuderande.

Att sy ett plagg åt en medstuderande visade sig senare vara precis ett sådant projekt jag behövde. Jag har nämligen tendensen att i viss mån vara slarvig när jag syr kläder och dylikt på maskin, men hade inte råd med det när jag skulle sy ett plagg åt någon annan. Det var bara att plocka fram en större noggranhet och mera tålamod än vanligt för att åstadkomma ett bra slutresultat. Under slöjdprocessen var jag mycket noggrannare än jag annars är och sprättade i flera omgångar för att åtgärda det som inte blivit bra. Jag kom flera gånger på mig själv med att göra bättre ifrån mig när jag skulle sy plagget åt någon annan än vad jag hade varit om jag hade sytt det till mig själv. Dessutom diskuterade jag flera gånger olika alternativ på lösningar till någon sömnadsdetalj med Antonia och hade henne också att prova plagget med jämna mellanrum under sömnadsprocessens gång för att se om det behövde göras några ändringar eller om tröjan satt som den skulle på A.


Det färdiga plagget sett bakifrån.

Vad gäller det färdiga plagget kan jag erkänna att jag är nöjd med slutresultatet. Samtidigt vet jag att det finns några små detaljer på plagget som jag kunde ha gjort ännu bättre, till exempel den dolda dragkedjan. Vidare hade jag för en gångs skull vettet att dokumentera slöjdprocessen kontinuerligt under arbetets gång istället för att lämna det tills sist som det så lätt blir för min del. Genom att kontinuerligt skriva ner hur slöjdprocessen framskred glömde jag inte heller bort viktiga detaljer och dylikt.

Sammanfattningsvis var Fria former ett projekt, som verkligen sporrade mig att göra mitt yttersta. Jag får se till att ta modell av detta arbete när jag jobbar med andra sömnadsprojekt i framtiden för att nå ett bättre slutresultat. Nå väl, jag är mycket nöjd med det slutresultatet och hoppas också på att A är det!

- Matilda

Ei kommentteja:

Lähetä kommentti