torstai 7. toukokuuta 2015

Veckans aha-upplevelse

Förra veckas onsdag kom jag bilandes hem till mina föräldrar och har sedan dess spenderat mesta av min tid hos dem. Och varje gång jag kommer hem på besök lyckas jag på något sätt falla tillbaka i gamla vanor och mönster igen. Om inte helt, så iaf delvis och det tar alltid en halv dag, minst, innan jag spejat in läget och kommer mig för att göra något. Detta har vi pratat om med mamma också någon gång och hon har nämnt att det varit samma sak med henne när vi förut hälsade på mormor. Att hon ofta tog på sig rollen hon ofta haft i sin barndomsfamilj och att det tagit en stund innan hon känt sig bekväm i att vara hemma hos mormor. Någon annan än vi två som har det så här?

Den senaste veckan har jag märkt det igen. Jag vill falla tillbaka i den rollen jag alltid haft här hemma, men försöker att stå emot de mindre bra sidorna i den rollen eller åtminstone tona ner dem. Jag är nämligen inte så förtjust i de mindre bra sidorna, för de gör varken mig eller någon annan i familjen nytta. Att vara gnällig och klaga är ju inte speciellt kul.

Och så var det de där matvanorna också. I Vasa har jag lyckats bygga upp ett ganska bra kostschema för mig med rätt lite socker och vetemjöl, men här hemma så har det den senaste veckan blivit mera av den sorten igen. Mina föräldrar hade gjort mjöd till första maj (och som det ännu finns kvar av). Likaså hade de köpt munkar till första maj och vid sidan av rågbrödet fanns det även ljust bröd hemma. Visst hade jag kunnat säga nej till allt detta, men som den matälskare jag är föll jag för frestelsen att äta av allt det onyttiga (och delvis goda, måste jag medge) jag hittat i kylskåpet den senaste veckan. De dagar det blivit för mycket av det onyttiga, som jag annars försökt minska på att äta, så har jag blivit illamående och känt mig uppsvälld! Ingen rolig känsla precis, så det vore väl skäl att ta hålla samma matlinje även hemma hos föräldrarna... Annars kommer jag att bara vilja ha mer och mer produkter innehållandes socker och vetemjöl, må desto sämre och gå upp i vikt och det vill jag inte. Förra veckan då vi skulle ut och gå var jag, som sagt, så uppsvälld av allt ätande att mina träningsbyxor kändes tajtare än vanligt kring midjan.

Nu får jag verkligen sätta stop för mitt så kallade festätande och äta mer hälsosamt igen. Annars tar det en skit ända, som pappa skulle säga. Tack och hej.

- Matilda

Ei kommentteja:

Lähetä kommentti