lauantai 13. joulukuuta 2014

Lucka 12 - Stafettkarnevalen

Ni får ursäkta att lucka nummer 12 uteblev igår på den rätta dagen, men den kommer nu istället. Största delen av gårdagen var nämligen en bråd dag och när jag äntligen fick koppla av blev det med att fortsätta arbetet med ett 1000 bitars pussel. Nå, det var inte det jag skulle skriva om, utan om mina stafettkarnevalsminnen. Jag antar att de flesta kopplar ihop den årliga Stafettkarnevalen med något positivt, men jag hör till den motsatta kategorin som kopplar ihop det med något negativt.

I lågstadiet hade vi nämligen uttagningar till de olika springsträckorna och stafetterna skolan skulle delta i. När jag sprang förlorade jag förstås mot den jag sprang emot i uttagningarna och fick därmed inte vara med i någon av stafetterna i Stafettkarnevalen, vilket var surt. Som "bäst" var jag på reservplats, men alla ordinarie kunde delta så det blev ändå inget för min del. Den gången åkte vi dock med hela skolan ner till Helsingfors och vi som inte sprang fick sitta på läktaren och heja. När Stafettkarnevalen ordnades i Vasa åkte vi också med hela skolan dit och då var det samma sak; vi som inte sprang fick sitta i publiken och heja. I högstadiet fick man välja om man deltog i stafettkarnevalsuttagningarna och då var det självklart för mig att inte delta.

När jag ser på saken idag, kan jag vara aningen bitter, sur och arg. Ska inte Stafettkarnevalen vara något för alla, där man får springa oberoende på hur bra eller dålig man är på det, speciellt i lågstdiet? Är det nödvändigt att ha uttagningar utan istället som lärare se till att alla får delta och därmed sätta grunden hos eleverna att det är roligt att röra på sig? När stafettkarnevalen tv-sänds kan jag inte se på det, för jag blir bara ledsen, får ångest och dåliga vibbar av det. Det är bara så jävla glättigt. Jag har många gånger också tänkt börja springa och gjort några tappra försök att börja, men det har fallererat lika fort som det tagit fart. Orsaken? Jag tänker medvetet eller omedvetet att jag ändå inte kommer att klara det och jag tror att mina stafettkarnevalserfarenheter ligger som grund för detta tänkesätt, tyvärr. Denna erfarenhet och skolgymnastiken överlag har åtminstone inte hos mig bidragit till någon positiv rörelseglädje hos mig, utan den har jag fått söka själv på annat håll.

Finns det någon annan som har liknande erfarenheter?

- Matilda

Ei kommentteja:

Lähetä kommentti