sunnuntai 2. syyskuuta 2012

Tråkigt

Ska väl vara ärlig och säga att jag börjar sakta men säkert vara uttråkad på att bo på internat. Det finns helt enkelt inte så mycket att göra på kvällar och helger och jag behöver ha nånting att göra för att jag ska funka normalt. Inte bara läsa, ta det lugnt och vara på datorn på min lediga tid. Jag vill fylla min vardag med något meningsfullt. Det behöver inte vara mycket, småsaker brukar redan pigga upp.

Orsaken till att jag börjar vara utled på internatslivet är att jag ser detta enbart som ett tillfälligt uppehåll. Att jag kommer att söka mig ett nytt hem. Det gör mig orolig inombords jag kan inte slappna av ordentligt. Det som också tyder på att jag inte har någonting att göra och kanske inte riktigt trivs är att mina funderingar börjar bli mer eller mindre tokiga. De brukar bli det när jag inte har så mycket att göra. Jag har för lite stimuli runt mig som det heter på psykologispråk. Tror jag i alla fall. Vi har i alla fall läst något om stimuli på psykologitimmarna i gymnasiet. Usch vad fort man glömmer bort sådant som man läste till studentskrivningarna! Okej, jag erkänner, psykologin gick inget vidare heller. Men jag belv ju godkänd i alla fall och det är huvudsaken.

Vet inte vad det ska bli resten av dagen. Om inte annat får jag väl ta fram mina stiackastrumpor och sticka vidare på dem. Mat ska jag väl också fixa värma snart. Samma mat tredje dagen i följd. Visst, det börjar nog ibland smaka skit när man ätit samma mat flera dagar i följd. Men man får ta det som det kommer och nu tänker jag fortsätta med mitt och försöka hitta på något.

Och till sist; ibland känns det som om jag har ett väldigt tråkigt liv. Jag vill att det ska hända något!

Ei kommentteja:

Lähetä kommentti