tiistai 14. elokuuta 2012

Två veckor

Dom senaste två veckorna har det hänt en hel del, vilket har gjort att bloggandet fått lida. Dessutom har jag inte haft någon vidare motivation till att blogga heller sedan jag anlände till Finland efter Ungern-resan. Jag ska försöka fatta mig kort om vad som hänt de senaste veckorna.

På torsdag, för två veckor sedan, åkte jag med min och den yngre folkdansgruppen till Ungern. Vi var sammanlagt tolv dansare och fem vuxna. Vi tillbringade fem nätter vid den enorma Balatonsjön, som jag aldrig tidigare hört talas om. Där hade vi träningar med en lokal yrkesdansare. Det var annorlundare än träningarna hemma i Finland, men på ett positivt sätt. Jag har nog aldrig svettats så mycket som jag gjorde under vårt tredje och sista träningspass. Vi hann även simma i Balaton samt vara på utflykt i omgivningen. De två sista nätterna var vi i Budapest. Vi shoppade och var och kollade runt på stan. Under resans gång fick vi också lokal ungersk mat. Det var inte bara en gång vissa av oss var skeptiska till maten, men när man väl smakat så var det riktigt gott. Det var trevligt att pröva.

Väl tillbaka i Finland bar det av mot Åland igen. Där var det två dagar kvar av sommarjobbet innan det bar av mot hemtrakterna till Österbotten. På Åland var det alltså städning, packning och jobb för fulla muggar. Tack och lov var mina föräldrar också där och hjälpte till med lägenheten. På söndag var det att säga adjö åt dem jag hann träffa. Jag kunde bara konstatera att jag haft en underbar sommar, som jag ännu många gånger kommer att se tillbaka till. Jag har haft ett jobb jag stortrivts med och hur trevliga och roliga kolleger som helst! Bättre får man söka ordentligt efter! TACK alla som gjort min sommar till en av dom bästa!

Tillbaka i hemtrakterna har det inte varit en lugn stund. Jag har försökt packa upp mina saker så gott jag hunnit. Är nästan klar med det. Jag har även hunnit med två jobbintervjuer, som båda givit positivt resultat. Jag har ännu inte lovat varken det ena eller det andra, för jag väntar på brev från ett ställe, som förhoppningsvis löser problemet. Slutligen har det blivit besök hos både frissan och min snart 93-åriga farmor.


Adjö Åland!

Ei kommentteja:

Lähetä kommentti