maanantai 20. elokuuta 2012

Mina funderingar

Om jag sist skrev att jag inte haft motivation att blogga, så har jag nu inte haft tid. Alltså, när tid finns, finns inte motivationen och tvärtom. Vad var det jag tänkte blogga om? Jo om; zumba, motionsrundor, det kommande året och en hel massa annat som jag glömt. Tankar om åskan och om att våga. Jag kan ju inte börja skriva om allt, för då blir det ett så långt och råddigt inlägg att ingen orkar läsa det.

Jag kan ta det som jag allra först kom att tänka på att skriva om här en dag. Om att våga. Bakgrunden till denna fundering är den, att jag i slutet på förra veckan funderade mig galen mellan två alternativ, vilka båda gällde det kommande året. Skulle jag jobba ett år i hemtrakterna eller flytta ca 450 km hemifrån (igen) för att sätta mig bakom skolbänken? Jag hade en j***a beslutsångest, jag ville båda, trots att jag visste att jag inte kunde det.

Jag började därmed fundera på vad det var som gjorde att jag inte vågade ta steget ut att flytta igen, det gick ju bra i början av sommaren när jag flyttade till Åland. Men då hade jag i alla fall en bra vän som också jobbade på Åland.

Jag vågade helt enkelt inte stå öga mot öga med det nya och okända. Rädd för att det ska vara något negativt, att jag inte ska trivas. Men så behöver det ju verkligen inte vara, det kan bli hur bra som helst. Rädslan att inte räcka till, att inte passa in. Att inte våga lämna det trygga och hemtama bakom mig. Att ha nära och kära långt borta.

Men trots mina aningen negativa funderingar, bestämde jag mig för att ta steget ut och våga. Jag tänker igen ta och flytta och jag vet att jag klarar det. Mina nära och kära försvinner ingenstans, dom är bara längre bort än dom hittills varit. Det går ju faktiskt att ha telefonkontakt och hälsa på varandra när det passar. Jag vet att det kommer dagar då jag är svag och kanske gråter en skvätt. Men det är okej, för det brukar så gott som alltid hjälpa.

Ei kommentteja:

Lähetä kommentti